Hoppa till innehåll Hoppa till sidfoten
Daniel Karlberg, forensisk socialutredare
mer

Forensiska socialutredare viktig kugge i den rättspsykiatriska undersökningen

Daniel Karlberg arbetar som forensisk socialutredare i det rättspsykiatriska utredningsteamet. Han gör levnadsbeskrivningar och sociala utredningar och arbetar tillsammans med rättspsykiater, psykologer och utredande kontaktpersoner. Allt för att undersöka om en person lider av allvarlig psykisk störning.

I en socialutredning går man igen allt från personens födelse fram till tiden man genomför utredningen som oftast görs i nära anslutning till det brott de är misstänkta för. Man kartlägger personens närmaste nätverk och bedömer den psykosociala funktionsnivån.

– Enkelt uttryckt kan man säga att vi försöker beskriva hur den psykiska hälsan påverkar personen i fråga, säger Daniel Karlberg

I rättspsykiatriska utredningar finns det vissa sjukdomstillstånd som alltid leder till att man bedöms lida av en allvarlig psykisk störning, men att det finns också andra tillstånd där det mer beror på hur man fungerar i sin vardag.

– Som till exempel kan man nämna ett autistiskt tillstånd. Där spelar den psykosociala funktionsnivån in, vi försöker beskriva hur man blir påverkad av sin psykiska ohälsa.

Allvarligt psykiskt störda kan dömas till rättspsykiatrisk vård

Syftet med den rättspsykiatriska undersökningen är att vägleda domstolen vilken påföljd en person ska dömas till. Den svenska lagstiftningen är utformad så att man kan dömas till rättspsykiatrisk vård istället för fängelse om man lider av en allvarlig psykisk störning.

Det är fyra personer som gör en rättspsykiatrisk utredning. Det är rättspsykiatern som är huvudansvarig för den rättspsykiatriska utredningen, en psykolog, en forensisk socialutredare och en utredande kontaktperson.

Daniel Karlberg är socionom och jobbar på Rättsmedicinalverkets rättspsykiatriska enhet i Stockholm. Arbetsplatsen kallas också Helix och ligger i natursköna omgivningar i Huddinge. Det finns också en rättspsykiatrisk enhet i Göteborg och sammanlagt arbetar det ungefär 20 forensiska socialutredare i myndigheten. Som de flesta socionomer så kände Daniel egentligen inte till det här yrket innan.

– Av olika skäl så fick jag reda på att det fanns en tjänst i Stockholm på den rättspsykiatriska enheten och när jag läste om vad det handlade om och träffade de personer som senare skulle bli mina kollegor så bestämde jag mig för att satsa på det här.

Som social utredare gäller det att vara duktig på att samla in information och kunna sovra och analysera i den informationen. Men man måste också kunna samtala med folk och förstå deras situation för att kunna bedöma personens funktionsnivå.

Jag kände direkt att det var ett yrke som passade mig. Arbetet är spännande och varierat och det kräver vissa egenskaper som jag tycker passar mig väldigt bra.

En dag på jobbet

En typisk dag på jobbet för Daniel Karlberg börjar med att han loggar på sin dator och tittar på mejlen och ser om det har hänt någonting. Ofta får han en rapport om de personer man utreder har gjort något olämpligt eller annat som kan vara bra att veta.

– Efter det gör jag det jag har planerat för dagen. Ofta innehåller det att man samtalar med de vi utreder. Jag läser förundersökningen och försöker förstå varför det här brottet hände. Det här är ett teamsamarbete och jag pratar också mycket med mina kollegor om fallet.

– En rättspsykiatrisk undersökning tar mellan fyra och sex veckor men vi har ganska mycket frihet hur vi vill lägga upp vårt utredningsarbete under de här veckorna.

En forensisk socialutredare utreder ofta personer som har begått grova våldsbrott och en del av utredningarna kan vara svårbedömda.

– Många av utredningarna är dock ganska enkla. Om en person har haft en svår psykisk sjukdom under många års tid är det en relativ lätt bedömning.

Men det finns utredningar där det är svårt att utreda om personen lider av en så allvarlig psykisk ohälsa att man ska rekommendera att de ska dömas till rättspsykiatrisk vård.

-Det är de utredningarna som framför allt är svåra. Då gäller det att utnyttja utredningstiden maximalt, att prata med de här personerna och verkligen bara borra sig in i vad det som har hänt och hur de fungerar. Det är det absolut svåraste.

Vilken är den vanligaste frågan du får när du berättar vad du arbetar med?

– Hur klarar du av det? Att ständigt träffa de här personerna som har begått grova våldsbrott är någonting som folk har svårt att föreställa sig.

– Man känner ansvaret på sina axlar och att man ska göra en korrekt bedömning. Det känns som en viktig uppgift för rättssamhället att det blir rätt bedömningar när man har begått grova våldsbrott. Det blir uppmärksammade fall. Det är viktig att det blir rätt i rättskedjan och där kommer vi in.